och då blev jag så inspirerad av ljuset att jag efter mycket trassel lyckades sprätta bort den där trasiga dragkedjan ur dom svarta byxorna. Nu har jag tråcklat fast den nya, det ser bra ut så långt. Fast energin tog lite slut där innan jag hann ta fram symaskinen, jag vet att det kommer att behövas ljus då också, inte enbart symaskinens lampa. Men det känns som om det kommer att gå till slut.

Och när vi satt med kaffemuggarna dök vaktmästaren upp med det nya handfatsröret, som han fixade snabbt. Han – och hans bror – är alltså väldigt raska, grundliga och trevliga. Problemet ligger i att jag har så svårt att komma mig för att säga till om problem, jag vill inte vara till besvär. Fånigt, vi hyr ju, det ingår att kunna kontakta värden, men ändå.

Och maken lyssnar på Buxtehude. En bra fredag.