jag nu hade haft den där extra dm arm, så hade det inte blivit den där lilla biten kvar i hörnet av minsta högra fönstret. Fast nu är det så lyckligt att jag har en orkidé, som står så lagom och täcker just den lilla biten av det där ytterfönstret, så jag behöver nästan inte bekymra mig om det.

F ö fnissade jag lite. Maken satt och läste småannonser i lokaltidningen och hittade en där man erbjöd björkved. I säckar, 900 kr/st. Inte vet jag om det är ett överpris, jag har inte kapat ved sen jag var barn. Och så angavs det ett förnamn under annonsen, och då drabbades maken av posttraumatisk irritation. Det råkade vara så att en sensommar för ett antal år sen, så kapades det ved på morföräldragården, dvs det var makens morbror, Äldste och så makens ena kusin, som kapade. Man kan inte ens med bästa vilja i världen påstå att kusinen slet mest, om man säger så. Men det blev en hel del ved iaf. Senare, när morbrodern inte längre kunde bo där, så tog kusinen en kärra och körde ca fyra mil enkel resa och lastade på veden och körde hem den till sig. Detta har irriterat maken oerhört, att man – utan att diskutera det med andra – bara lade beslag på veden, och nu slumpade det sig att den här stackars vedsäljaren hade samma förnamn som kusinen.