och det är jag så tacksam för. Det var fortfarande väldigt dimmigt, när jag gick upp, men nu är det snarare växlande molnighet.

Och i går tittade jag på ett av alla dessa evinnerliga program om ruttna engelska jättehus, som folk restaurerar. Någon hade ett väldigt vackert georgian country house, som tyvärr brunnit 1931, och då hade originaltrappan gått åt, och dåvarande ägarna hade satt in en mer vanlig trappa. Men nu så, det blev en handgjord i rätt stil för 40 tusen. Pund. Så det är trots allt lite enklare förhållanden vi rör oss med. Äldste skickade en bild på det nylagda golvet, där vedspisen ska stå, så vackert med snedlagda plattor i vitt och terrakotta, och ytan bredvid spisen, som senaste gången täcktes med en obeskrivlig brun nyans på plattor, har nu fått små vita. Det såg också vackert ut och jag tänker att i detta kök behövs all tänkbar hjälp för ljuset. Det är roligt att något händer, även om man väl kan säga att likheten med dom engelska renoveringarna är att man hamnar efter i tidsramen och över i penningramen.