när vi nu tog oss hem. Resan gick utmärkt, men det var alltså väldigt varmt i bilen, trots ac. Maken hade inte sovit så värst i natt, lite övertrött skulle jag säga, och somnade två gånger under vägen. När jag kände att jag också var på väg att somna, så stannade jag bilen, trots att det bara var tre mil hem. Men jag behövde svalare luft och lite körsbär, det var precis vad som behövdes. Sen skulle en veckas packning tas om hand.

Men nu har vi, i anslutning till den konstiga dygnsrytm vi levt med, ätit middag på eftermiddagen. Det gick också bra.

Och det är alltid en aning vemodigt, när man ska åka från dessa rara människor, som man delat så mycket med en vecka. Många sade rara och stärkande saker, något att bära i hjärtat under året som kommer.