lördag, 20 juli, 2019


och en liten (nja) kaka i lagom mycket skugga med trevligt sällskap. Maken vilar. Att sitta ute och fika och höra vågorna från sjön, så alldeles underbart. Och maken och jag tuggar på våra goda körsbär, inköpta utefter vägen hit. Jag hoppas det finns kvar när vi åker hem igen. Och hittills har jag lyckats hålla reda på alla detaljer, nyss hittade jag rent asken med tuggummi, som var borta en stund. Jag hann köpa en ny, men det tillhör ju förbrukningsmaterial, så det får vara så.

Och så fick jag en bild från barnbarnet, som fyller år i dag. Alla såg glada ut, det var biff och potatismos, enligt önskemål.

till nästa aktivitet. Friden är stor f n. Vi lyckades kasta i oss vår juice&yoghurt och så alla badrumsbestyr alldeles i lagom tid för att öppna bilen för vännen, som åker med. Så tacksam över dessa gudstjänster på morgnarna, maken sitter i sin bänk och jag sitter i en annan, en bit bort. Jag tänker att det kanske finns en och annan, som tycker det är besynnerligt och opraktiskt av mig, men jag vet att han klarar sig själv tills det är dags att gå fram till nattvarden, och jag behöver en stund att sitta för mig själv, få koncentrera mig. Att inte enbart vara den som tar hand om. Och sen hjälper jag honom, det finns ett stadigt räcke till dom få trappstegen upp till altaret, men sen ska man ner igen. Maken håller i min axel då, det går bra, och en mycket stabil vän står alltid där, om han skulle behövas. Tacksam för det.

Och sen var det mer yoghurt och nybakade små frallor, härligt det också.