vila och lite fika, och nu har vi ätit god middag, framför allt en middag som inte jag behövde laga eller ha ansvar för. Italienska köttbullar, pasta, marinerade gröna bönor (fast maken sa – ‘dina är godare’, och möjligen har han rätt) och så rabarberpaj och vaniljsås. Sen skulle vi tillbaka till rummet och maken totalvägrade inför den decimeterhöga kanten in, som han klarat utmärkt flera gånger, men nu gick det inte. Han stod så pass länge och tvekade att han började darra i hela kroppen. Jag gick in i huset och hämtade en fåtölj, så han fick vila lite. Sen gick det, och han kunde inte förstå att han tvekat så.

Men nu råder friden en stund till, maken läser medhavd bok och det är bra. Sen ska vi sista vändan till kyrkan, och sen äter vi lite chips eller så.