Självklart kom vi iväg senare än jag hoppats, men det gick bra till slut. Vi åt en mäktig hamburgare och där var det bara att gå rakt in i lokalen för maken. Så enkelt.

När vi kom fram hade jag ett kort slagsmål med påslakanet och täcket, men det löste sig. Sen åt vi årets pizza, maken och jag delar och det bästa var sällskapet.

Sen lyckades vi ta oss fram till kyrkan trots byggnadsställningar och diverse trassel. En så stor tacksamhet, ett år till.

Och så var det solnedgången, röd och vackert med molnen.