söndag, 14 juli, 2019


ändå efter den fina dagen. Jag har suttit och delat makens medicin, två veckors dosetter, eftersom vi inte är hemma nästa söndag. Och givetvis tog en medicin slut, så jag får gå till apoteket i morgon och hoppas att den kanske finns inne eller att det iaf kommer före torsdag fm. Fast jag har kvar t o m nästa torsdag, så det ordnar sig ändå. Men det är oerhört koncentrationskrävande med detta delade och dessutom två veckor. Ah ja, nu är det nästan klart då. Sen tittade vi på Barnmorskorna, den nyblivna mamman som fick en stroke, det var väldigt mycket.

Sen hade jag inte riktigt fattat det här med Yngstes lediga vecka, att han åkte redan nu först till systrarna då, och sen till vänner i närheten, var tydligen planen. Det ändrades lite i går, vilket jag inte riktigt fattade. Det blev så tomt helt plötsligt igen. Han är så fin. Det är jobbigt fn i hans liv, och jag kan bara hoppas att allt det praktiska ordnar sig. Vuxna barn kämpar med sina liv. Mammor kan bara stå vid sidan och be och hoppas på det bästa.

alldeles strålande söndagseftermiddag. Morgonen var dimmig, men det lättade. Maken och jag åkte till kyrkan vid sjön, fint med dop i dagens Högmässa också, en liten gosse. Vi kände släkten där också delvis. Och sen åkte vi hem och maken ville inte vila, han ville utgår med Yngste förstås, så mycket han kunde. Så åt vi modifierad saltimbocca, alltså på kyckling, det går också bra.

Sen laddade vi och åkte till Äldste, där dom hade dukat ute på gräsmattan i skuggan. Vi tog en sväng inne i huset också och tittade på alla projekt. Och potatisen blommade i det nya potatislandet. Alla barnbarnen störtade runt och lekte med Tvåans hund och friden rådde. Yngste hade med sig sin packning och följde med Äldsta hem till Tvåan. Han hoppas komma och hälsa på oss om en månad igen.