torsdag, 11 juli, 2019


rentav en dubbel här i öster på kvällen efter en stillsam dag. Jag kom på att man kan ta sina stora böcker och lägga ut alltihop på bordet i köket i stället för att krypa runt på golvet. Det var väldigt mycket mer bekvämt och praktiskt, märkligt att jag inte fattat det förut, men bättre sent än aldrig.

Och nyss tittade jag på en gammal dokumentär om prinsessan Anne av Storbritannien, en mycket speciell dam får man säga. Inte särskilt intresserad att göra ett gott intryck på media, om man säger så. Lite uppfriskande på sitt sätt, men möjligen kunde hon tänka sig för lite grann. Jag minns när maken och jag satt och drack té i London och tittade ut genom fönstret och minsann, där kom en öppen vagn, dragen av vackra hästar, med Anne och Charles i glatt samspråk, lite oväntat.

är förstås en fråga, som jag ofta funderar över. Makens förmåga att se saker som ska göras, som vad vi andra ser som vanor, är mycket förbryllande. I går kväll hörde jag att det blev annorlunda där ute i badrummet och jag gick dit och sa att man börjar med att ta av sig och borstar tänderna sen. För mig är det självklart att man på det sättet undviker att få både vatten och tandkräm på kläderna. Men för maken var det helt okänt att han brukar göra just så. Och jag skulle gissa att det ändå hänt så där femtusen gånger, och han har verkligen inget minne alls av det.

Saker som han läser och som han är med om, kan han mycket väl lagra i minnet, men det som kan betraktas som vanor, det lagras tydligen i någon annan del av hjärnan, en del som råkar vara rätt skadad.