och det är en lättnad, när man äntligen blivit färdig med nånting, som legat länge. Nu vet jag dessutom att det finns lagom mycket tyg för en till, en annan dag. Och maken ser nöjd ut än så länge. Jag har sytt nattskjortor till honom ända sen Arbetarboden slog igen, för där fanns det ljusblå med en liten krage. Kragen har jag rationaliserat bort för länge sen. Jag letade på nätet och hittade nån som sydde långa bomullsskjortor, fast dom var tydligen avsedda för arabiska prinsar av priset att döma, så jag syr själv.

Och limporna är klara och jag lyckades få ut både baksten och galler utan att bränna mig. Och så limpdoften på det. Också en stilla lycka.

Och Äldste skickade en bild på den nya bilen, inte alldeles ny, men ny i deras sammanhang. Den stod där och blänkte.