Tigerliljan's Weblog

så ställde jag undan min påse med stickningen i går, för tanken är ju att äldsta sondottern ska få den, exakt samma blå färg som hennes ögon, men då tycker jag att det är lite onödigt att hon ser den i delar nu.

Och så oroas jag lite för om ev den nysydda nattskjortan blev lite (ett par cm) smalare än den befintliga, tänk om det inte alls går att få på den. Ah ja, då får jag helt enkelt lite raskt sy den andra. Det gick ju snabbt.

Och bakformen jag skickat efter har redan kommit, men jag hämtar den i morgon. Det är en 18 centimeters, så att jag ska kunna baka mindre kakor, främst en cheese cake där jag kände att en hel var väldigt mycket.

och det är en lättnad, när man äntligen blivit färdig med nånting, som legat länge. Nu vet jag dessutom att det finns lagom mycket tyg för en till, en annan dag. Och maken ser nöjd ut än så länge. Jag har sytt nattskjortor till honom ända sen Arbetarboden slog igen, för där fanns det ljusblå med en liten krage. Kragen har jag rationaliserat bort för länge sen. Jag letade på nätet och hittade nån som sydde långa bomullsskjortor, fast dom var tydligen avsedda för arabiska prinsar av priset att döma, så jag syr själv.

Och limporna är klara och jag lyckades få ut både baksten och galler utan att bränna mig. Och så limpdoften på det. Också en stilla lycka.

Och Äldste skickade en bild på den nya bilen, inte alldeles ny, men ny i deras sammanhang. Den stod där och blänkte.

iaf påbörjat nu. Makens nattskjorta. Och jag sliter med symaskinen, det går hyfsat bra hittills. Jag räknar med att få den klar i eftermiddag, optimistisk livssyn som plötsligt slår till. När jag tittade närmare, så såg jag att det räcker till en till sen. Men en sak i taget. Den är lite tunnare än den befintliga, så det vore väl bra att bli färdig så här under sommaren. Min svarta linnejacka, som jag funderat på i ett år, är fortfarande inte alls på gång.

Sen har jag limpdeg som står och jäser också. Men solen skiner ute, inte särskilt varmt, men ljuset. En stillsam fredag.