måndag, 1 juli, 2019


på ett annat ställe på ditvägen, och där stod vi en stund. Jag lyssnade på Annika Janckell som pratade om livet som medberoende, hur Torsten snarast var träningsfreak när dom träffades. Hans första fråga till folk brukade vara – ‘hur mycket tar du i bänkpress?’, och – ursäkta – men inte tyckte jag att det var friskt heller. Och så blev dom tillsammans efter ett åttatimmars telefonsamtal. Som Äldste sa, när jag refererade det – ‘fast nog hade man brutit efter fyra redan, och fattat att det där inte skulle gå bra’. Ja, kanske. Och sen hur hon satt på ett anhörigmöte på ett behandlingshem, och någon sa – ‘ja, vi som sitter här är väl inte bara anhöriga, vi är medberoende’, och då blev hon omedelbart rasande och sa – ‘men jag tar inte ens en halv alvedon, om jag har ont i huvudet’, och då tittade alla runt bordet på henne, så hon fattade äntligen att det var inte det det gällde. Så oerhört sorgligt.

Och sen upptäckte jag att bilen framför oss i kön troligen var Äldstes familj. Till mitt försvar kan jag bara säga att det är den bil svärdottern kör i vanliga fall och den är relativt ny i deras sammanhang, men lite roligt var det att vi kom fram precis samtidigt.

också. Trots asfaltarbeten och en rätt lång kö just där, lite regn blev det också på hemvägen, nästan så att vindrutan blev renare, åtminstone med hjälp av vindrutetorkarna.

Det har varit en fin dag som helhet. Kusinerna lekte fint, yngste dotterdottern var väldigt pedagogisk med småkusinerna, som beundrade henne väldigt. Och dom fick se hur man spelar tv-spel, en särskild lycka. Och svärsonen och jag mindes fnissande när han och Yngste brukade spela och kom ur rummet alldeles svettiga, fast han blev sen aldrig fast i World of Warcraft-träsket, där Yngste vältrade sig en period. Sen mindes vi förstås deras bröllop, denna fantastiska dag. Fast jag är rätt tacksam att jag inte längre behöver laga en större middag för så där 65 pers, dom hade tack och lov ett mindre bröllop iaf, så jag kunde ändå klara det.

Fast just nu skiner solen och det är skönt att bara sitta stilla en stund. Den yngre generationen har gått för att bada i havet, det gäller möjligen mest dom allra yngsta. Maken och jag föredrog dom lätt sviktande grythyttanstolarna.Vi har ätit en god och närande lunch och sen kaffe och tårta, alla flickorna gillade den.