nådde upp till 30° i skuggan här, det är varmt. Och så blåser det så pass att jag inte kunde ha fönstret i rummet öppet, för gardinen höll på att blåsa sönder, kanske inte riktigt, men det slog väldigt.

En del saker gör att det hugger till lite extra i hjärtat för makens skull. Jag minns att jag blev ledsen när han slutade drömma att han kunde gå, i början gjorde han det i drömmarna, men sen försvann det. Och i dag, när vi talade om Äldstas bröllop, så sa han – ‘men vad gjorde jag med kryckan, hur klarade jag det?’, och jag sa att det var ju fyra år innan han blev sjuk. – ‘Åh, jag kan inte hålla isär det där längre, hur det var att kunna gå som man ville’, sa han. Det där är svårt.