hörs från torget, dvs jag hör inte alls vad som sägs, men jag antar att det är orienteringsrelaterat. Och Yngste kom inte hit till lunchen, det ordnade sig tydligen ändå.

Och det här med planering är inte enkelt för någon och här finns det så många variabler, som ska med i beräkningen. Först var tanken att vi skulle åka till den numer vanligaste kyrkan i morgon, men sen gick det upp för maken att i den närmaste, så blir det en högtid för kära vänner, och då vill han så gärna delta. Jag har all förståelse för det och hade det enbart varit mitt eget val, så hade det varit ganska självklart. Men nu är det ju det här med att han behöver både tid och plats s a s. Och jag har nu redan sagt att den öppna lunchen efter kyrkan är det rimligt att vi hoppar över, det är en (för alla andra) liten bit att gå, vi kommer alltid sist i sådana lägen och då brukar det vara komplicerat att hitta någonstans att sitta, och då tar vi väldigt mycket plats och uppmärksamhet. Så än så länge är vi helt överens om att vi åker till kyrkan och sen åker vi hem och äter vår enkla lunch. Och jag vet att man kan tycka att ‘det ordnar sig alltid’, ‘ja men du kan väl be nån hjälpa dig’, ‘men det kanske bara är du som tycker att ni tar plats’. Det hjälper inte, jag lever med ett ständigt planerande, ständiga detaljer som ingen annan ser, jag måste veta var jag drar min gräns.

Annonser