onsdag, 15 maj, 2019


ute, den fortfarande skira bokskogen är så underbar. Jag åkte till bibelstudiet en bit bort och själva resan var en anledning att vara tacksam. Sista gången – nästa gång – kommer jag inte att kunna vara med. Självklart är det alltid en utmaning och intressant att lyssna på hur andra tänker. Fast jag hade kanske önskat mig lite mer. Det fanns så många anknytningar i texten vi läste som bara försvann.

När jag sen kom hem var parkeringsplatsen totalt fylld, delvis tror jag att det pågår ett projekt i ett närbeläget hus, men jag fick ställa mig en liten bit bort. I morgon tänker jag att jag äntligen ska ta mig till Ikea, men det är så mycket man tänker.

Annonser

rentav varmt och rätt vackert. Jag cyklade till maxi före åtta och sen köpte jag (väldigt dyra) svenska jordgubbar. Jag smakade en när jag kommit hem, och visst är det skillnad. Och tanken att det snart blir frilandsjordgubbar och ett något lägre pris är faktiskt härligt. Dessutom är det rimligare att det faktiskt kommer att bli sommar också, när man tittar ut.

Jag pratade med Äldsta förut, vi pratade förstås lite om sommaren, lite vaga planer. Äldsta dotterdottern har konsert med sin kör på lördag, ett av dessa tillfällen när jag sörjer att det är så långt dit. Jag skulle suttit och strålat, absolut. Båda flickorna är så fina, ja alla barnbarnen förstås. Och jag skulle inte säga att barnbarn är livets efterrätt, för det låter lite fånigt för mig. Dessutom kan jag inte, pga dom omständigheter jag lever i, vara med dom så mycket som jag skulle önskat. Men jag vill att dom ska förstå att jag verkligen tycker så mycket om dom, med alla deras olikheter. En rikedom att få se dom.