måndag, 6 maj, 2019


som pågår här. Jag satt nyss ute och hörde hur det skramlade till där inne, och genast går jag upp i katastrofläge, men det var bara maken som tappade en bok i golvet. Det var inte så att han ramlade. Och han kunde dessutom ta upp boken själv från golvet. Bra så. Och varenda natt när jag lägger mig, så undrar jag hur länge jag kommer att få sova och hur det i allmänhet blir med natten. Det nöter. Sen är jag förstås väldigt tacksam för annat, t ex när vi åt nyss, pannbiff med potatismos f ö, och maken säger – som nästan alltid – ‘så gott det här var’. Det är klart att jag är tacksam att han kan tycka det och dessutom att han säger det. Även om Yngste brukar sucka och säger – ‘men det säger du ju jämnt, pappa’. Hellre det än tvärtom.

Och nyss hittade jag en tröja, som jag trodde hade försvunnit. Jag misstänkte att jag av misstag hade slängt den tillsammans med dom alldeles utnötta sidenkalsongerna, men så var det alltså inte. Bra. Så nu ligger den på rätt ställe igen.

Annonser

mina ärenden mellan regnskurarna. Jag skulle lämna det saknade pappret till deklarationsmannen, lägga på ett vanligt brev och köpa pro viva till maken. Cykeln var förstås alldeles pollengul, så jag fick offra näsduken. Och i postfacket låg bara en reklamlapp för scientologerna, det finns få saker jag är mindre intresserad av, kan man säga.

Och jag tittar på mina f d tvättade fönster och inser att det var inte särskilt fiffigt att tvätta dom före detta enorma pollenutbrott dessutom förstärkt förra veckan med lite sand från Sahara. Men det är vår och kanske blir det lite varmare senare i veckan.