lördag, 4 maj, 2019


Äldste och hela familjen hade överlevt Ikea, och kom förbi här och fick lite fika. Det är ju det här med deras nya kök som ska kollas, det blir så bra. Sen var det också ett papper som behövde skrivas ut till makens deklaration, och skrivaren var med på noterna den här gången. Sen tittade vi på John Seymors bok Självhushållning och fnissade lite över beskrivningen om hur man lär sig mjölka kor. Det framgick att man lär sig på en vecka (ha!) om man har tillgång till en snäll ko att öva på. Och diverse praktiska tips fanns det. Nu planerar dom väl inte direkt att skaffa kor, men det fanns mycket annat. Och svärdottern har startat potatisodlande i halmbädd iaf, fast rådjuren hade tydligen givit sig på salladsplanterandet.

Annonser

jag muttrar det för mig själv rätt ofta. Självklart. Saker som bara är bagateller för andra går mig djupt till sinnes. Det här med snön t ex. Rent allmänt tror jag verkligen inte att det är bra för växtligheten och humlorna och så, men vad vet jag, det kanske inte alls är något  problem. Men sen är det då det här att när jag klagar, så kommer det förstås folk och tycker att det är inga problem, lite snö får man väl ta, barnen kanske tycker det är roligt, det går så fort över. Jo då, det kan väl vara så. Fast för mig och oss är snö ett problem, det är väldigt mycket svårare för maken att ta sig fram också med rätt lite snö i omgivningen. Och han har bara ett par skor i princip. Och med lite stressande snöupplevelser i minnet så går jag igång så fort jag ser snöflingor, irrationellt, visst, men jag kan inte riktigt styra det.

faktiskt snöade det lite till precis när jag gick upp, men nu verkar det vara på väg att försvinna igen.

Och det är en alldeles vanlig lördag, tvättmaskinen går, maken är duschad. Det är något som irriterar mig med avlastningen, man hjälper honom inte med tvättandet. Jag har försökt säga till, men det hjälper inte alls, antagligen tycker man att han ska ‘träna sig’ eller vad man nu brukar använda för floskel. Han kan ju inte, just det är hans minnesproblem. Och sen tvingar man honom att sitta och raka sig och då har han inte överblick över grejorna på handfatet, så det blir konstigt. Så varenda gång jag hämtar honom har han en lite unken doft och är halvrakad. För personalen spelar det förstås ingen roll, dom minns inte min mycket välrakade väldoftande man. Men jag tycker att han har rätt att uppehålla så mycket likhet med sig själv som möjligt, så det gör vi hemma.