fredag, 3 maj, 2019


för nån timme sen, och fortsätter lite glest fortfarande. När jag tittade ut senast, så var taken vita och rentav granngårdens gräsmatta. Det är bara att hoppas att det försvinner under morgondagen eller snarare under natten, men det kanske man inte kan hoppas på. Jag fick förut en bild på minsta dotterdottern i vinterjacka och dito brallor, med en ryggsäck med varm choklad, för hennes klass skulle promenera tre – fyra kilometer i dag. Det blev så pass kallt att dom fick ta bussen tillbaka.

Men jag köpte basilikafrön på Sofiero, så jag kanske sätter dom snart. Goda vännen slog till på en kruka med den mest fantastiska och frodiga basilika, så elegant tror jag inte att min blir, men det blir nog ändå resultat även om det tar lite tid. Jag ska försöka med timjan i år också, det är så gott med färsk timjan i salladen.

Annonser

igen. Men när jag kom hem åt jag lite och så skulle jag handla innan jag hämtade maken och då började det snöa. Stora hårda flingor, nån sorts korsning mellan snö och hagel, inte alls särskilt trevligt. Men jag handlade och bildatorn varnade för ‘black ice’, men det såg jag inte så mycket av, alltid något.

Och all tvätt är inlagd i tvättlådorna och alla klockorna står på rätt ställe igen. Dessutom går dom rätt igen. Som vanligt när jag kommer hem igen är jag lite trött, mycket tacksam, många minnen som lagras. Det betyder mycket för mig att få ett par dygn när jag inte behöver sätta någon annans behov i första rummet. Det låter förstås lite illa, det är nog inte så att jag traskar runt som en ordinär flodhäst under dagarna borta, jag försöker faktiskt vara hyfsat civiliserad mot min omgivning, men jag behöver t ex inte i kyrkan hela tiden ha en del av koncentrationen på att maken ska kunna ta sig fram, att allt praktiskt ska fungera för honom, att mattor inte ska trassla till sig och allt annat. Men nu är vi hemma igen.

Tågfönstret ser lite randigt ut. I går kväll kom det ett kraftigt oväder när vi skulle sova. Jag antar att det behövs regn förstås. Men när vi kommit tillbaka till lägenheten efter morgonmässan och ätit en god och närande frukost, så stod jag ute på balkongen i strålande sol, vita moln och så ett väldigt litet grått moln. En dryg timme senare hade det i stället blivit ett kolsvart område som täckte halva himlen och nu regn över tåget. Om en timme är tillbaka i hemmet igen och tänker att jag gör en omelett och sen handlar jag innan jag hämtar maken. Det har varit väldigt fina dagar för mig, väldigt tacksam.