är det. Även om det blev alldeles annorlunda. Vi åkte till påsknattsmässan och maken satte sig inne i den mörka kyrkan. Jag stod med alla andra ute och väntade vid påskelden, det stora ljuset välsignades och tändes, våra små ljus tändes också, vi gick in i kyrkan, stora påskbönen sjöngs, texterna lästes, vi gick fram till dopfunten och förnyade våra doplöften. Och där gav brandlarmet upp och började tjuta, en kombination av röken från påskelden där ute och rökelsen inne. Och det gick inte att få stopp på tjutandet, man öppnade dörrarna och försökte vädra ut, det tjöt oavbrutet. Man bestämde att fortsätta Mässan inne i församlingshemmet och började bära saker dit. Då kom brandkåren med två bilar och sirener och hela baletten. Maken och jag satte oss i bilen och åkte hem, klockan var redan rätt mycket och maken var liksom redan på gränsen av vad han klarar.

Men i morgon förmiddag åker vi till Mässan för ett nytt försök. Kristus är uppstånden.

Annonser