och cyklade inte till närmaste kyrkan, jag satte mig lite raskt i bilen och åkte till kyrkan vid sjön. Där traskade det runt en man i svart keps och jag tog ett par steg in på kyrkogården och tänkte gå lite stillsamt runt ett par minuter, när han anropade mig – ‘men hej Lilja’ och vi skakade hand. Och han sa – ‘känner du igen mig?’ och jag sa, helt lögnaktigt, – ‘jamenvisst, men jag hade kanske inte väntat mig att hitta dig här’ (jag tog fel på person), men det visade sig efter ett par meningar till att han förvisso bodde en bit bort, och min polett ramlade ner, vi hade visst inte setts på 25 år ca, men vi hade väldigt roligt då, så det var fint att träffas. Han hade sett i tidningen att det var aftonbön där, och han kände våran präst sen förut och tyckte mycket om honom, så friden rådde. Och solnedgången var lika vacker som vanligt.

Annonser