med stickningen. Nyss upptäckte jag ett fel, som jag hjälpligt reparerade. Jag orkade inte repa upp, slappt nog. Och jag kommer självklart att veta om det själv, men det kommer inte att synas. Tror jag. Hur som, så är jag nu mitt på andra ärmen. Det är fortfarande väldigt roligt. Dvs jag misstänker att jag inte kommer att tycka att halsringningen är särskilt rolig, men det är en annan dag, betydligt längre fram. En sak i taget.

När vi satt och åt, så kom samtalet förstås in på Äldstes renovering. Han ska riva kök nästa vecka och maken kan inte alls föreställa sig hur det nya är tänkt, han kan bara inte släppa den hittillsvarande planlösningen, som f ö knappt är en planlösning. Och där blir det lite segt för mig, för jag vet t ex inte vad dom har tänkt sig för färg på köksluckorna (vilket maken undrade), men att själva planen blir alldeles annorlunda, det är jag klar på och har försökt beskriva för maken. Men, som han säger, han kan inte föreställa sig det. Nu är det redan från början en skillnad hur pass stor spatial förmåga man har, men den har inte förbättrats för honom, om man säger så. Och jag andas in.

Annonser