finner. Åtminstone ibland. Och ibland inträffade här i kväll, tacksam för det. Maken skulle som vanligt ta sina fem kvällstabletter och jag står i köket och hör hur en av tabletterna ramlar ner på golvet. Under tiden hinner han svälja dom andra fyra, så vilken tablett det var, som ramlade kunde vi ju inte veta. Och jag lägger mig på knä och scannar av golvet, ingenting syns. Jag lyfter på saker som står i närheten av stolen, ingenting. När jag gav upp såg jag plötsligt bakom mig, på den gula afghanmattan att där låg en liten vit tablett, det är rätt långt från stolen, men den låg där. Oändlig lättnad, just eftersom jag inte visste vilken tablett det var, så jag kunde inte ersätta den. Men det ordnade sig.