alltid. Yngste ringde nyss, han hade fått ett samtal från en tidig vän. Yngste och flickvännen var ju på bröllop i augusti, brudgummen var ju hos samma underbara dagmamma som Yngste. Och nu är han död. Det är så obeskrivligt sorgligt. Jag höll så mycket av denna soliga lille gosse, hans leende, alltid med lite bus i botten. Och jag tänker på hans mamma, vi var tre lite äldre mödrar där hos dagmamman, och just hon hade förlorat sin egen mamma ganska tidigt och tog sen hand om sin mormor, som hade gjort en insats i hennes liv. Och den tredje mamman, som den nu döde gossens mor var bästa vän med, dog  för snart sexton år sen. Mycket sorg där, men att förlora sin yngste son på det här sättet, jag saknar ord.