december 2018


på en av låneböckerna, en gladlynt bok med – tror jag – lyckligt slut, men just nu har jag en känsla av att dom kommande sidorna kommer att betyda temporär misär för huvudpersonen och jag vill inte ens ha temporär misär när jag snart ska lägga mig. Jag brukar titta en liten stund på NCIS, det känns lite tryggt (om dom inte är ombord på en båt, för då låter jag bli, det är så klaustrofobiskt då). Däremot upptäckte jag att CSI var för mörkt att kasta sig in i före läggdags, jag vet att det finns dom som tittar på skräckfilmer och vad som helst före sovdags, men det är inte min grej alls. Man får anpassa sig till vad man klarar.

att jag skulle säga – ja, det finns väl en hel del, men det mycket förvånande iaf – jag tror inte jag vill äta choklad på väldigt länge. Efter att i princip inte ätit choklad alls på ett tag, så har jag nu ätit alldeles alldeles för mycket. Och dessutom känner jag mig sömnig, jag lade mig på sängen och läste en lite i en av låneböckerna, skönt. Och maken lyssnar på Bach, vi har ju en förfärlig massa cd:ar, enbart orgelmusiken tror jag kanske är 17 st. Och maken klagade nyss på att han inte har överblick. Min överblick är betydligt sämre, kan man säga.

Och jag antar att trots att jag inte gjort så särskilt mycket inför Jul, så är det inte konstigt att vara lite trött, om man nu sovit så taffligt som jag den senaste veckan.

och nästan lite blänkande, men jag sa till maken att jag köper aldrig mer en vit bil. Och jag kunde gå till biblioteket också, så det var två flugor etc. F ö ser jag detta som en vardag, så det blir ärtsoppa igen. Smidigt.

Sen funderar jag på om det var bättre före google. Notera att jag tycker det är rätt praktiskt, men man får vara lite försiktig och kanske rentav lite självkritisk hur man använder sina kunskaper. Jag vet förstås inte om det var googles fel, men jag befarar det. Om man nu träffar någon som nyss gått igenom något ganska jobbigt, så är det i min värld rimligt att man lyssnar på den personen, och inte med kraft berättar för vederbörande hur det egentligen är. Det kan finnas omständigheter som gör att det blev annorlunda än normalfallet, och det kan man försöka ta till sig. Tycker jag då.

Sen ringde jag vårdcentralen, eftersom jag gripits av funderingar. När maken ska till labbet för provtagningar, så ska en flaska ‘morgonurin’ medföras. Ok, men om man nu går till badrummet en eller två gånger på natten, vad räknas då dom ‘morgonurin’? Tydligen det man kissar när man sovit den längsta stunden. Fast det är lite svårt för mig att veta, vilket det blir, om jag står där vid tre. Då har maken sovit drygt fyra timmar, och om han sover resten av natten, så blir morgonen verkligen morgon med kanske fem sovtimmar, men om han vaknar en gång till, så var det ju trevändan som gilldes. Ah ja, jag får väl göra ett överslag när det är dags.

den goda skinkan, eller möjligen chokladen eller också något annat, men jag är väldigt törstig i dag. Ah ja, jag dricker lite utspädd äppeljuice, jag tycker ä-juice är lite stark, bevars.

Och jag har bestämt att i morgon blir det en senare morgon än det varit senaste tiden. Vi har visserligen inte jullov, det här är vårt vanliga liv, men jag behöver sova lite grann nu. Och det var lite soldis när vi åkte till kyrkan, så fint, och vi träffade barn till en nyligen avliden bekant. Hon blev nittio år och var väldigt bräcklig mot slutet, sonen berättade att för något år sen hade hon gått ut (antingen till brevlådan eller soporna, jag minns inte) och hon hade ramlat och larmet hade inte fungerat. Lyckligtvis hade närmaste grannen varit hemma och sett att hon låg där och kunnat larma då, ganska förfärligt.

Och jag satt och funderade i kyrkan, för man hade ställt krubban i vägen för altarrunden, men jag kollade att det är hjul på den, så jag tänkte att jag kan nog putta den åt sidan, när vi ska gå fram, men yngste kyrkvärden hade förstås koll och rullade undan den i god tid.

i morse, dunkelt blå himmel och så Venus (?) i söder, klart strålande. Sen var det precis så kallt att det hade blivit nästan genomskinlig is på bilrutan, sån där som är extremt svår att skrapa bort. Och det var halt på asfalten runt bilen också. Sen var det ca tre bilar på maxis parkering, mycket smidigt faktiskt. Sen kom jag hem och lastade ut min kassar ur bakluckan – som f ö var enormt lortig, grusvägen i går hade satt sina spår – och tappar bilnyckeln, som långsamt glider mot gallret på brunnen. Och stannar två cm från den. Stor tacksamhet här, jag kände mig som i en dålig film.

Och maken har börjat titta i den extremt tjocka boken om Romanovs, som han fick av Yngste. Men snart är det dags att ta en ny fight med ev is på bilrutan.

kombination, morgondagen, helgdag=kyrka och så dessutom onsdag. Jag tänkte inte riktigt på det förra onsdagen, så det behöver allt handlas en del. Jag tänker att jag står som vanligt strax före åtta vid maxi och så går vi vid elva i Högmässan, det borde gå bra. Och jag tänker slappa till mig och ta bilen i morgon också till maxi, om man nu ska köpa toapapper är det dessutom lite knepigt att balansera på cykeln, i sht som det förmodligen kommer att vara nollgradigt. Men så vidare mycket matlagning blir det inte i morgon, skinka och spenatpaj och sallad får nog räcka ett tag, kanske en kokt potatis till maken då.

Och många  böcker har vi att kasta oss över, så bra.

igen, maken och jag. Yngste klev på tåget, som var i tid så här långt. Och vi hade en så fin och god lunch hos Äldste, älgsteken var delikat och svampsåsen till också. Och så mandelmusslor till kaffet. Solen sken dessutom så starkt att dom fick fälla persiennen. På hemvägen såg vi ett rådjur på tio meters håll, det var på väg åt andra hållet, tack för det.

Och självklart stressade maken upp sig och trodde knappt att Yngste skulle klara att ta tåget, och jag försökte påminna om att han är rätt berest. Maken vet, men känslomässigt hänger det inte ihop.

Och just nu äter jag onödigt mycket choklad, också en festmarkör.

när jag bodde närmare kyrkan att jag gick till julottan i nattlinne, ja jag hade kappa över och så hyfsat prydlig ut, men ändå. Då kunde man rassla hem sen och fortsätta dagen lite avslappnat. Numer har jag gett upp julottan, vi kom hem strax före tolv efter midnattsmässan och maken var påtagligt trött. Och sen var han som vanligt uppe i badrummet under natten, men tio i sju gick jag upp och tog en snabb – mycket snabb – macka med ost och tvättade av mig och tog på mig helt vanliga kläder (jag har gett upp nattlinnet alltså) och åkte till den lästa morgonmässan. Plus tre grader ute, alltså slapp jag skrapa rutor, och så mötte jag dom som just klarat av julottan. Vi var en liten skara, men det var glädje och tacksamhet.

Och så hem igen och koka gröt, jag satte på O come all ye faithful och sen Jussi med Adams Julsång. Lång och stillsamt frukost, Äldste ringde och bjöd oss på middag dessutom, så det blir älgstek sous vide.

innan vi åker till Midnattsmässan, maken vilar sig i förhoppningen att han ska orka.

Vi har haft en fin julafton med Tvåan och hennes familj, Äldste och hans familj och så Yngste. Mycket god mat, rentav för mycket av det goda, det kan också vara underbart. Och så familjen, dessa rara människor. Och vi satt alldeles förbryllade över Tvåans yngste, han kunde namnge alla stater i USA på kartan och alla huvudstäder i Europa, vi andra var betydligt sämre. Alla var nöjda – tror jag – med sina julklappar och jag drog bokstavligen vinstlotten i triss, jag hade ju lyckats gå jämnt ut på min adventskalender, men av trisslottsgåvorna vann jag 240 kr.

Och skinkan var delikat och väglaget var lättkört, tacksam för det.

förstås, men jag höll mitt i alltihop på att glömma det här med makens mediciner, jag delar alltid medicin i dosetten på söndagskvällarna. Men nu är det gjort. Och allt är diskat och snart ska jag stoppa kryddlimporna i plastpåsar och vi är beredda att äta frikost vid nio och sen åka till Tvåan strax efter tio. Det är åtminstone målet.

Och jag tittar på girlangerna i taket och den röda löparen på bordet, f ö den sista min mamma vävde. Trots att det knappast blev nån storstädning här är jag alldeles nöjd. Krubban är framställd, utan det lilla Jesusbarnet ännu, krubban som maken köpte första gången han åkte till Israel. Det finns betydligt vackrare krubbor, men just den här är vår. Och i morgon bitti stiger jag upp och läser adventets sista morgonbön.

« Föregående sidaNästa sida »