beskriva mat iaf, Donna Leon, trots att det var så varmt i Venedig i boken att Brunetti knappt orkade ta sig fram. Och hennes sätt att beskriva kaffet och mineralvattnet och drinken hos svärmor. Fast sen blir man ju klart deprimerad av skildringarna runt byråkratin i Italien i allmänhet och Venedig i synnerhet, aldrig vill man=jag hamna på sjukhus eller i delo med s k rättvisa i Venedig, självklart inte. Nånstans har jag läst att hon inte låter översätta sina böcker till italienska, för hon tror att det skulle ge henne problem. Möjligen har hon rätt.

Och sen satt maken och jag och tittade på Stjärnorna på slottet, en gång var vi där på 50-årsmiddag, tror jag det var, fast Tareq lagade inte maten den gången.