lördag, 29 december, 2018


beskriva mat iaf, Donna Leon, trots att det var så varmt i Venedig i boken att Brunetti knappt orkade ta sig fram. Och hennes sätt att beskriva kaffet och mineralvattnet och drinken hos svärmor. Fast sen blir man ju klart deprimerad av skildringarna runt byråkratin i Italien i allmänhet och Venedig i synnerhet, aldrig vill man=jag hamna på sjukhus eller i delo med s k rättvisa i Venedig, självklart inte. Nånstans har jag läst att hon inte låter översätta sina böcker till italienska, för hon tror att det skulle ge henne problem. Möjligen har hon rätt.

Och sen satt maken och jag och tittade på Stjärnorna på slottet, en gång var vi där på 50-årsmiddag, tror jag det var, fast Tareq lagade inte maten den gången.

är en klassiker. Vi har ju en liten sopsortering precis bredvid gaveln på huset, så det är i princip bara att ta hissen ner med den blå ikea-kassen och så gå tio meter där kärlen står under tak, men det kan ändå skjutas upp. Suck. Jag har tänkt hela dan att nu var det dags, och ändå hann klockan bli sju innan jag äntligen tog tag i det. Men nu kände jag att kanske kunde jag rentav göra rent under diskbänken. Vi har nån sorts brun plastställning för kompostpåsen (brun papperspåse hos oss) och botten av den där ställningen såg väl inte helt genomfräsch ut, men nu har jag skurat den och den lilla lådan som jag samlar plastkorkar från mjölk- och juicepaketen och värmeljushållarna i. Hade jag varit ännu mer energisk så hade jag skurat plastkärlet för pappersförpackningar, men där tog det slut.

att bädda rena lakan. Jag vet, för jag tittade på klockan i dag. Men ibland känns det mycket längre, även om det gick ganska smidigt i dag. Och jag handlade före frukost och det är jag ganska tacksam för nu. Även om det bara tar en kvart, det där bäddandet, så är det ändå skönt att det liksom är slutet på morgonens pyssel. Maken är duschad, förstås, efter hans vanliga förvåning ‘är det dusch i dag’. Hans minne för vardagliga saker är verkligen rätt obefintligt, men jag är ändå tacksam att han har minne för andra saker. Fast när jag står där och han inte har en aning om att han ska ta av sig allting innan duschen, då kan jag hålla mig för skratt, absolut.

Och lite förvånad över att det är nyårsafton på måndag, det är jag allt. Det är rätt vanligt att det skjuts smällare dagarna innan, men det har inte varit så mycket av det i år. Fast i går, när jag lagom lagt mig, var det något som lät som ett ordinärt skott utanför huset, och hundarna i lägenheten under fick ett nervöst sammanbrott.