onsdag, 26 december, 2018


den goda skinkan, eller möjligen chokladen eller också något annat, men jag är väldigt törstig i dag. Ah ja, jag dricker lite utspädd äppeljuice, jag tycker ä-juice är lite stark, bevars.

Och jag har bestämt att i morgon blir det en senare morgon än det varit senaste tiden. Vi har visserligen inte jullov, det här är vårt vanliga liv, men jag behöver sova lite grann nu. Och det var lite soldis när vi åkte till kyrkan, så fint, och vi träffade barn till en nyligen avliden bekant. Hon blev nittio år och var väldigt bräcklig mot slutet, sonen berättade att för något år sen hade hon gått ut (antingen till brevlådan eller soporna, jag minns inte) och hon hade ramlat och larmet hade inte fungerat. Lyckligtvis hade närmaste grannen varit hemma och sett att hon låg där och kunnat larma då, ganska förfärligt.

Och jag satt och funderade i kyrkan, för man hade ställt krubban i vägen för altarrunden, men jag kollade att det är hjul på den, så jag tänkte att jag kan nog putta den åt sidan, när vi ska gå fram, men yngste kyrkvärden hade förstås koll och rullade undan den i god tid.

i morse, dunkelt blå himmel och så Venus (?) i söder, klart strålande. Sen var det precis så kallt att det hade blivit nästan genomskinlig is på bilrutan, sån där som är extremt svår att skrapa bort. Och det var halt på asfalten runt bilen också. Sen var det ca tre bilar på maxis parkering, mycket smidigt faktiskt. Sen kom jag hem och lastade ut min kassar ur bakluckan – som f ö var enormt lortig, grusvägen i går hade satt sina spår – och tappar bilnyckeln, som långsamt glider mot gallret på brunnen. Och stannar två cm från den. Stor tacksamhet här, jag kände mig som i en dålig film.

Och maken har börjat titta i den extremt tjocka boken om Romanovs, som han fick av Yngste. Men snart är det dags att ta en ny fight med ev is på bilrutan.