hemma hos oss. Jag är så tacksam, livets olika faser har sin charm. Och jag är tacksam för det som var, men just nu är jag lättad över att inte bygga pepparkakshus alls. Och jag var på coop vid åtta, alldeles lagom tid. Fast det var en oväntat lång kassakö, det visade sig bero på att kvinnan längst fram hade råkat i dispyt med killen i kassan. Hon ansåg sig ha fått för lite pengar tillbaka och gav sig inte. Rätt snart dök det upp en coop-kvinna och öppnade en annan kassa, som vi andra raskt formerade oss i kö till. Och jag skulle nog ha hållit en femma på att killen i kassan hade gjort rätt. Eftersom det saknades en grej i sortimentet, så kunde jag inte göra den där överraskningen jag tänkt mig, och det går också bra.

Vi hade en rätt lång frukost med Yngste, men nu är han på väg till större staden för att köpa sina julklappar, årets mörkaste dag, nu vänder det. Och i morgon ska han tydligen hjälpa sin bror att bära ut frysboxen, som makens mormor skaffade 1954 eller så, den fungerar visserligen men är inte miljövänlig alls. Dessutom står den på övervåningen, hur i all världen dom nu fick upp den för den branta och smala trappan. Så jag hoppas att bröderna får ut den utan att skada sig.