förstås som vanligt, det tar inte paus vare sig med glädje eller sorg för att det är helg. Yngste sms:ade förut en av sina absolut äldsta vänner (dom var hos samma underbara dagmamma) och undrade om dom skulle göra en speciell grej tillsammans och han svarade att tyvärr, det passade inte så bra just nu, för hans metastaser i hjärnan hade vuxit mer nu. Och jag tänker på denna oerhört vänliga och godlynta person, jag visste ju att han haft en kamp med cancer rätt länge, men jag hade hoppats att den där upptäckten som nobelbelönades skulle haft betydelse för honom.

Så jag tänker på hans föräldrar, som jag tyckte mycket om och på hans ganska nyblivna fru, som jag aldrig träffat.