onsdag, 19 december, 2018


här, nej. Jag firar ju Advent lite stillsamt, och det fungerar bra. Jag läser profeten Jesaja så här års och det är en del av mitt firande. Julgranen kommer sen, liksom. Även om den är av plast, vår julgran, så är den grön och en påminnelse om livets träd. Men andra gör som dom vill förstås. Fast det här att bege sig ut i affärer så här års är en prövning.

Fast den stora stressen här hemma hör förstås ihop med vår vanliga situation. Yngste kommer förhoppningsvis hit sent i kväll och då har jag sagt till maken att det är smidigt om han borstar tänderna tio minuter tidigare än annars och att vi hinner rentav be completoriet innan sonens tåg stannar. Och maken förstår inte alls, ‘du vill att jag inte ska få träffa honom då?’. Jo, det vill jag och just för att den dyrbara tiden innan han behöver gå till sängs inte ska försvinna i badrummet, utan att han ska kunna umgås lite grann med Yngste redan i kväll, så tänker jag att det här vore praktiskt. Men detta har vi tjatat om en del under kvällen hittills. Och sen återkom ett annat vanligt tema – också en favorit i repris s a s. Vi ska ju till banken med Äldste så småningom. Just det, när blir det? Ja, inte vet jag än så länge. Ja ha, säger maken, då kanske jag kan lämna det så länge. Ja, just det, säger jag, precis som jag sagt dom senaste fyra gångerna som ämnet kommit upp.

iaf, trots tandhygienisten, och trots att maken fick komma in lite senare än överenskommet. Under tiden tog jag en ny sväng på maxi och där var det väldigt fullt nu, men jag köpte en bok och två chokladaskar. Om Yngste redan har boken får maken den och chokladen var Fazers blå. Det lär inte finnas palmolja i den, så man drar sitt lilla strå till stacken.

Och jag har hämtat ner ett täcke till Yngste och skurat en liten bit av badrummet, inkl den där dammiga hyllan jag var så bekymrad över inför arbetsterapeuten. Möjligen skulle inte Yngste heller tagit illa vid sig av dammet, men nån gång ska det ändå bort.

Och limporna står alltså på bakstenen i ugnen och räkningar är betalda, annars lätt hänt att missa i slutet av december. Och västen till yngste dottersonen är reserverad, det fanns en kvar, som jag kan hämta i morgon, en mycket trevlig och servicesinnad kvinna i affären.

där i morse på maxi. Jag tog bilen. Fördelen är förstås att det är varmare och lite enklare att bara ställa in påsarna i bagageluckan, men när jag kommer hem är det längre att gå från parkeringen än från cykelgaraget och dessutom en liten trappa. Men jag är tacksam att jag bor på en plats där jag kan låta bakluckan stå öppen medan jag går ner med dom två första kassarna till hissen. Och att jag har hiss, tacksam för det också, men i måndags ville den inte riktigt. Dörren gled inte igen så jag fick gå ut och putta igen dörren och låta påsarna åka upp och så tog jag trapporna själv. Men i dag fungerade det.

Tandhygienisten ringde om att dom fått ett återbud och kunde möjligen maken komma i eftermiddag? Och jag accepterade. Fast lite opraktiskt blir det upptäckte jag sen, för jag har förstås en limpdeg som väntar då. Och maken gillar inte tandhygienisten, trots att han har en vänligare dam än jag.

Och jag hade verkligen väldigt gärna sovit längre i morse, maken var uppe två gånger under natten och sen sa han till innan jag åkte och handlade också. Mycket är  beroende på att när han vaknar har han ont i kroppen, och det är lite svårt att skilja på det och att vara kissnödig, så då tar han det säkra före det osäkra. Jag förstår det, men jag skulle väldigt gärna sova en hel natt.