lördag, 15 december, 2018


blev det här i dag. Maken hoppade rentav nyheterna halv åtta, och det får väl räknas som famous first times, liksom. Han ville till varje pris, omedelbart, höra Bachs Franska sviter, cembalo, och då får han väl göra det. Jag tror att det är drygt en timme. Han är väldigt nöjd och sitter och gnolar med bitvis. Tyvärr gnolar inte jag. Men jag inser att det betyder så mycket för honom. Vi har haft en diskussion här under hösten, där han vill skaffa en skivspelare, och jag tog upp frågan med Äldste häromsistens, och han sa – och det är alldeles så – att det är ett stort problem med det där, nämligen att maken på något sätt tror att om vi skaffade en skivspelare, så skulle han kunna hantera den själv. Det är verkligen inte praktiskt möjligt med tanke på hans olika handikapp. Så jag avskriver det projektet, tänker jag. Jag behöver inte mer saker att hantera, och faktum är att det finns en hart när oändlig – eller iaf stor – samling cd att välja på. Men jag orkar kanske inte att ha timmar med musik runt mig varenda dag. Det anser maken beror på min bristande musikalitet. Så kan det vara. Det kan också vara så att jag har ett större behov av tystnad.

på toccata, fuga och adagio i C-dur av Bach. Ja, jag lyssnar förstås också, det går inte att undvika i vår bostad, och min koncentration är rimligen väldigt mycket mindre, men det är bra så. För ett antal år sen köpte jag Bachs samtliga orgelverk på cd till maken, så han har en del att välja på.

Själv ska jag ta hand om torktumlaren och tvätta handtvätt och mangla. Allt till ackompanjemang av Bach då. Sen ska jag möjligen göra en insats med bankärenden. Och dom glesa snöflingorna fortsätter falla.

Jag inser att fast jag var väldigt – för att vara jag – tidigt ute med julkorten, så borde jag skicka paketpåse till Äldstas flickor. Nu är det ju så praktiskt att ingen post hämtas på lördagar här, möjligen är det så på många ställen. Värdinnan skulle förresten posta en påse till en syster, så vi gick till den låda där hon postat brev förra fredagen, men den var bortskruvad utan minsta förklaring. Nå ja, vi fick gå till en annan en bit bort, som fortfarande fanns kvar.

har det vänt, ljuset. Fast det är inte särskilt påfallande i början, jag vet. Men just nu är det ungefär nollgradigt ute och enstaka snöflingor faller. Jag var ute och handlade det nödvändigaste och när jag traskade trottoaren fram, väldigt koncentrerad, så blev jag anropad av en bekant som stod och sålde kakor och matbröd till förmån för Fontänhuset här, så jag köpte en påse havrekakor och bytte några ord med dom trevliga kvinnorna.

Och alldeles nyss ringde hemtjänsten och skulle prova larmet vi har, och den här gången fungerade det smidigt. Förra gången blev det otroligt rörigt, men bra att det finns. F ö hade någon stoppat ner en av kommunens handdukar i makens tvättpåse, men jag tvättar den nu och tar med den nästa gång.

Och Äldste skickade en bild på en hare han skjutit här på morgonen, alldeles bakom hans ladugård. Kära rara, tänk att det är hans nu.