hos Yngste. Jo, den är död nu. Och det är sorgligt, tycker jag, trots att vi aldrig träffade det lilla djuret, bara fina bilder. Men jag vet ju hur mycket han betydde för Yngste och flickvännen. Och han hade skrivit så fint på fb om det hela. I morse skrev jag till honom och han svarade att han hade som vanligt lämnat dörren till sovrummet på glänt, och sen kom han på att det inte behövs mer. Men jag tror att dom kommer att skaffa en ny katt så småningom.

Och så pratade jag med Äldste. Vi har ju fortfarande en del papper att reda ut sinsemellan och i posten här hemma låg lagfarter av olika slag, som förstås ska betalas också. Och sen ska resten ordnas. Men det är ändå betydligt lugnare nu.

Och jag kan konstatera att dom där julkorten jag tjatat så om, tydligen kommer fram iaf. Tacksam för det.