onsdag, 12 december, 2018


fast det är inte riktigt sant, lite senare ska vi gå på en luciakonsert. Och dagen har rullat på. När jag hade lagt ihop datorn i morse fick jag en fantastisk bild i mobilen på lilla minsta i tärnklänning, elektriskt ljus i handen och så den jätterosa luddiga mössan med glitter om och ett obeskrivligt koncentrerat ansiktsuttryck. Så fint.

Och jag hittade väldigt fina örhängen till dotterdöttrarna, så bra. Och ett väldigt fint fårskinn som maken ska få sitta på. Så det har varit en fin dag, förstås, lite snöflingor men väldigt sparsamt av den varan. Och värdinnan har köpt hyacinter, som hon arrangerar smakfullt.

fast jag gick inte upp. Jag låg kvar i sängen, läste lite, bytte ställning, förvånades över hur mycket det kan knaka i ryggen, funderade lite till. Det finns ständigt nya bekymmer, som rasar över en. Och nya glädjeämnen också. Innan jag somnade i går såg jag i mobilen att svärdottern skrev att hon var så tacksam över den bunt lucialinnen, som jag prackade på henne, för lilla minsta hade nu ett jättebra, som gick att ha utanpå overallen. Och jag blev glad både över att det fungerar, men också över att hon berättar. Jag är så tacksam för hela Äldstes familj, ja över dom andra också.

Och jag tittade ut nyss, det verkar inte ha kommit snö här. Tacksam för det. Och kanske lyckas jag i dag att hitta ett fårskinn till maken. Jag har för mig att jag har sett i en affär här, jag tänker att det vore bra att ha att kunna lägga i fåtöljen maken har på den inglasade balkongen. Sen kan jag enkelt lägga det över armstödet på soffan, som står inne i rummet, så håller det värmen. Jag har förstås tittat på nätet också, men jag vill gärna se det också.