måndag, 10 december, 2018


i luften när jag gick hem från musikskolans uppvisning. Det var iofs bara två kvarter bort, så jag blev inte särskilt blöt. Sen hörde jag väderprognosen, där man med entusiasm talade om att det kan bli SNÖ. Fast jag vill inte alls ha snö, som bekant, det blir så besvärligt för oss. Även om jag numer slipper skotta stora ytor, jag behöver bara borsta av bilen, men det kan vara nog så knepigt.

Men jag lyssnade alltså på äldsta sondottern. Hon har spelat fiol i tre månader, men hon var mycket koncentrerad. Och jag väste till Äldste att det antagligen inte var alla barnen som hade en farfars farmors far, som var riksspelman, för det var han. Och vän med Kristina Nilsson, den äldre, inte hon som sjöng nyss vid Nobelfesten förstås. Kanske kroknade gårdagens festföremål lite, men hon var tyst i svärdotterns knä.

eller det blev det när solen behagade gå upp, fast nu är det förstås redan skymning igen. Jag använde matberedaren i dag igen, det blev potatisgratäng och det är ju så där att man stoppar ner potatis och lök och knappt hinner med. Det blev en väldigt lyckad gratäng dessutom.

Och så har jag pratat lite med Äldste. Alla dessa detaljer som ska ordnas. Han är nu lycklig ägare till en inte särskilt ny traktor, bevars. Men då gäller det pappersarbetet runt detta, registrering och försäkring och så. Inte är det ett dugg underlättande att traktorn fortfarande står registrerad på den av makens morbröder som dog för flera år sen och att försäkringen inte betalats. Detta borde alltså ordnats av makens släkting, han som var god man för den sist avlidne brodern. Men vår förvåning är begränsad, så kan man säga.

Och i kväll ska jag ta en liten promenad och lyssna på äldsta sondotterns framträdande i musikskolans avslutning.