Tigerliljan's Weblog

ska förstås också göras. Jag tvättade skjortor när vi kom hem, i vanliga fall tvättar jag skjortor på tisdagar, men maken ska på avlastning i veckan och då är det söndag kväll som skjortorna måste i maskinen. Och en diskmaskin har jag kört och när jag lägger ihop datorn ska jag lägga skinkan i saltlaken och trassla in den längst ner i kylskåpet. Det är alltid lite knappt om utrymmet.

Men framför allt, så är vi så tacksamma i dag. Jag hade lite sms-kontakt med Äldsta, som f ö håller på med sitt tillfrisknande, det gör ont nästan vad hon gör, men det är bättre i dag än i går, gott så. Men Äldsta skrev ‘nog hade farmor varit glad nu’, och det tror jag också. Hon var ju född i huset, en dag när göken gol. Och alltid var det ‘hemma’ för henne. För min del var jag där första gången när maken och jag var alldeles nygifta, nyår det året. Vi åkte tåg och det var -25° och en massa snö. Och självklart var det kalas, man satt vid det där bordet där vi satt i dag, och det var också varmt och roligt, det minns jag även om ingifte morbrorn (far till dessa släktingar som vi haft så trista upplevelser med det senaste året) när dom åkte hem, lär ha sagt att det var rätt åt maken, som han aldrig gillat, att han fått tag på ett så otrevligt fruntimmer – yours truly.  Jo då. Men mörkret utanför och ljusen på bordet och hemtrevligheten, nog var det alldeles lika. Fast det är klart, snaps drack ingen i dag. Morbröderna hade en sällsynt teknik att fylla glasen med ytspänning.

mot natt. Vi har varit sociala i över fem timmar, det var väldigt trevligt och välordnat, förstås. När vi kom fram till morföräldragården, så höll svärdottern just på och lade sista handen vid dukningen inne i salen, som man säger. Dom har verkligen städat och röjt en hel del redan, det var så hemtrevligt och fint. Sen är det en annan sak att renoveringsbehovet är massivt, men vi kunde ha ett fint kaffe iaf. Och för svärdotterns föräldrar och ena brors familj, så var det i princip första besöket i det som ska bli det nya hemmet. Det verkade som om dom tyckte att det hade potential. Det är trots allt en glädje att kunna sitta där igen, så många fester vi har varit med på där, och för maken hela hans barndom. Och dom fick tips på en kompetent arkitekt, hoppas det kan lösa en del problem.

Sen åkte vi till nuvarande boendet, där vi fick kvällsmat, älggryta, väldigt god. Men maken är rätt trött nu, och det förstår jag. Förutom att det rent fysiskt har varit rätt ansträngande för honom – och han ville verkligen gå runt på nedervåningen, men det har sitt pris att ta sig över trösklar och så – så var det självklart också en känslomässig resa.

fick vi se, sammanlagt en kvart, skulle jag gissa, när vi satt i kyrkan. Man har övergått till vintertid, dvs kl 11, i den kyrkan, så det var en stillsam morgon för vår del. Det hann regna lite på vägen dit, men som sagt, lite sol såg vi. Det lär inte bli mer resten av dagen, men den finns kvar iaf. Och nu, klockan två, känns det redan som skymning.

Och jag hade slarvat med listan på mat i frysen, så den kycklinggryta jag hade tänkt mig var redan uppäten. Men det fanns roulader, så vi är mätta och nöjda nu. Och vi nöjde oss med en enkel pepparkaka till kaffet efter maten, det kan hända att det blir lite mer senare vid kaffet med Äldstas familj. Maken är mycket nöjd och glad vid blotta tanken, vi har ju kämpat med det här i ett år nu. Och den sista delen av överlåtandet kan kanske vara klar före Jul, men det är ju bara en intern uppgörelse mellan maken och Äldste.