eller så. Jag skrev ihop mitt lilla följebrev i går och funderade på vad vi egentligen gjort under året som gick. Ja ja. Inte var det så mycket förstås. Och det här med trasslet med makens släktingar vill jag förstås inte lägga ut helt och hållet, maken tyckte att jag lyckades sammanfatta slutresultatet på ett elegant sätt, så får det bli. Dom som vet, dom vet.
Och att vintern var väldigt kall, det har väl många glömt, men jag minns. Äldste sa ju lite tveksamt att kanske skulle snön vara borta till min födelsedag i början av april, och det var precis så det strök. Och sen var det oväntat och jättevarmt när äldsta barnbarnet konfirmerades i början av maj, och jag vet att jag tänkte att nu blir det väl kallt igen sen. Ungefär som ett år när svärmor firade sin födelsedag 10 maj, och det råkade bli årets varmaste dag, men detta år fortsatte ju bara sommaren. Med ett lätt undantag för midsommar, så vitt jag minns, men sen blev det ju verkligen enormt. Vi drog för gardinerna och använde fläkten mycket, förstås. Och det var trevligt att åka till hembygden där i oktober och resan norrut i slutet av oktober var också lite exotiskt. Jag hade velat åka med vänner till England i november, men det ville inte kommunen. Kanske går det bättre kommande år. Jag hoppas.
Men jag är fortfarande så tacksam över vårt nya boende (det känns forfarande nytt, ja) och sen är det lättnaden över att det löste sig med makens morföräldragård. Och i morgon ska vi dit, tillsammans med svärdotterns föräldrar och en brors familj, det blir trevligt. Nu ska jag slå in minsta barnbarnets present, en sorts magnetiska byggklossar.