lördag, 8 december, 2018


eller så. Jag skrev ihop mitt lilla följebrev i går och funderade på vad vi egentligen gjort under året som gick. Ja ja. Inte var det så mycket förstås. Och det här med trasslet med makens släktingar vill jag förstås inte lägga ut helt och hållet, maken tyckte att jag lyckades sammanfatta slutresultatet på ett elegant sätt, så får det bli. Dom som vet, dom vet.

Och att vintern var väldigt kall, det har väl många glömt, men jag minns. Äldste sa ju lite tveksamt att kanske skulle snön vara borta till min födelsedag i början av april, och det var precis så det strök. Och sen var det oväntat och jättevarmt när äldsta barnbarnet konfirmerades i början av maj, och jag vet att jag tänkte att nu blir det väl kallt igen sen. Ungefär som ett år när svärmor firade sin födelsedag 10 maj, och det råkade bli årets varmaste dag, men detta år fortsatte ju bara sommaren. Med ett lätt undantag för midsommar, så vitt jag minns, men sen blev det ju verkligen enormt. Vi drog för gardinerna och använde fläkten mycket, förstås. Och det var trevligt att åka till hembygden där i oktober och resan norrut i slutet av oktober var också lite exotiskt. Jag hade velat åka med vänner till England i november, men det ville inte kommunen. Kanske går det bättre kommande år. Jag hoppas.

Men jag är fortfarande så tacksam över vårt nya boende (det känns forfarande nytt, ja) och sen är det lättnaden över att det löste sig med makens morföräldragård. Och i morgon ska vi dit, tillsammans med svärdotterns föräldrar och en brors familj, det blir trevligt. Nu ska jag slå in minsta barnbarnets present, en sorts magnetiska byggklossar.

köpte jag i början av november, och nu blommar den andra stängeln, men den såg lite trist ut där den stod i krukan, så idag skar jag av den och satte i en av svärmors slipade kristallvaser. Och där ser den rentav lite praktfull ut, där ser man vad omgivningen betyder. Fast i krukan den stod i förut har jag nu satt en ny amaryllis, inköpt i dag, den ska bli vit med röda strimmor. Vi får väl se hur det går med den då. Jag skaffade en blå hyacint för ett tag sen, och den började blomma i dag, men jag minns tydligt att det stod ‘starkt doftande’ på den lilla krukan, och det tycker jag verkligen inte. Om man håller den alldeles under näsan, så känns doften.

är hämtad, den färska benfria, som ska ligga i saltlake till 22 december. Jag får ju åka en bit eftersom man inte kan få tag i denna märklighet hos oss. Och i dag regnade det hela vägen, det har hänt att det har varit rätt mycket snö denna dag, men regn är lättare att hantera, fast särskilt muntert är det inte.

Och jag fick ett sms från Äldsta att hon har kommit hem nu. Hoppas det går bra med läkningen. Äldsta dotterdottern hade konsert i går med sin kör, men det missade ömma modern tyvärr. Ibland blir det så.

Och maken är duschad och tvätten snurrar i torktumlaren. Och jag har fått fina bilder från platsen där jag hade velat vara, det ser fint ut, som alltid.