Tigerliljan's Weblog

av det här med Ukraina, att det är så knepigt att leva där, och så såg han en annons om en organisation som skaffar matkassar till Jul till familjer där. Så det är klart att jag swishade kassar då. Som maken sa, här sitter vi och har det varmt och tak över huvudet och mat i skåpen. Visst har han rätt. Och i morgon åker jag och hämtar den där färska skinkan, som jag saltar in själv. Den blir lite grårosa och inte som den skära nitritbehandlade som man köper. Smaken är ju olika, men själv äter jag i princip bara den skinka jag saltar själv till Julen. Annars vet jag inte om det blir så mycket fixat, jag funderar en del på det. Men jag hör med Tvåan vad hon vill, vi är ju hemma hos dom på julafton i år, svärsonen där gör fantastiska köttbullar.

har bara försvunnit i mörkret s a s. Och det är fortfarande fjorton dagar kvar till vintersolståndet. Häromdagen kände jag att jag var rätt nära det där muminidealet att gå i ide, ja minus granbarren i magen då, det var kanske det som saknades. Fast å andra sidan är jag inte alls lockad av alla dessa reklambilder från Dubai, som dyker upp.

Och jag har fortsatt tänka på julkorten, fast jag har inte skickat några än. Och jag tänker på vänner som samlas just nu, där jag också egentligen skulle vilja vara, ett kapell med vackra glasfönster och en trevlig matsal och så många trevliga människor. Kanske ett annat år, jag måste liksom samla ihop mig för att mentalt tänka mig bilresan. Det är inga större problem, jag vet egentligen.

mitt emot för att kolla. Det försvann ju en trädkrona igår, en som jag sett över taket på tegelhuset och det trädet var helt borttaget, så jag är extra glad att det som står närmare mig är kvar.

Och maken hade försökt ge sig på golvklockan när jag var ute och köpte mjölk. Den slår inte timslagen korrekt och det irriterar honom oerhört. Jag kan ha viss förståelse för det, men min oro över att han gör sånt är betydande. Och han hade inte alls lyckats, men han hade dragit fram klockan en timme, så jag stannade lodet och får sätta igång den om en stund igen. Klockan var hans projekt, jag är inte så road av den, och jag kan inte hantera verket. Det är tre lod och jag kan förstå att den efter alla år möjligen skulle behöva en översyn, men det är mer än jag kan prestera.