måndag, 3 december, 2018


då. Nej, jag har inte tagit tag rent praktiskt i dom än, men det kommer. Jag har förstås bekanta som skickar mail som julkort med infogade bilder på familjens öden och äventyr. Det gör inte jag. Jag skickar, numer ett begränsat antal, som jag köper av Lions. Tecknade av en kvinna, som gjort det i många år, rätt mycket lokal anknytning med lite tomtar i igenkänning i miljö här. Hon ritade julkort till en lokal firma här, som på sin tid producerade en rätt stor del av dom julkort som öht såldes, men numer är det väl en försvinnande marknad. Och sen brukar jag bifoga en lite kort skildring av vad vi haft för oss under året, jag skickar ju till folk som jag inte träffar så ofta i regel. Nån jag känner tycker att det är jobbigt med sånt, men jag tycker det är trevligt när jag får från andra och får lite koll på vad dom gör och gjort. Så nästa vecka går dom kanske i väg. Jag påminde just maken om en avhållen, avliden vän, som många år alltid var den vi fick första julkortet från. Likadant alla år, han hade köpt upp ett jättelager tydligen.

men vem vet vad morgondagen kan medföra. Ah ja. Och lilla minsta sondotterns paket kom i dag, hoppas det blir bra, närmaste stället att hämta också.

Och sen greps jag av dådkraft och tog fram matberedaren och gjorde vaniljrutor. Delarna till matberedaren såg inte riktigt ut som den förra, så jag var lite förbryllad innan jag fick ihop den, men det gick till slut. Och plåten står i ugnen nu och börjar dofta vanilj. Jag hade egentligen tänkt att det här skulle gjorts i torsdags, men jag drog på det eftersom jag inte använt maskinen. Men man måste ju börja om det ska bli nånting, just nu är jag bara bekymrad över om jag kommer att fatta hur man lägger kniven i fodralet, det är väldigt mycket varning i beskrivningen att man inte får ta i bladen. Den förra hade enkla mörkgröna plastgrejor, som man bara trädde på knivbladen och den ena försvann dessutom i samband med diskandet efter Äldstas bröllop, någon slängde den förmodligen. Och jag har ju klarat det, men den här nya röda grejen man ska använda ser så komplicerad ut.

är inhandlad. En triss. Hittills ingen vinst, men man ska inte ge upp. Och så är det små rim på luckorna. Jag minns en kalender jag hade, förmodligen i femårsåldern, med rim. Den enda lucka jag kommer ihåg var ett rådjur med texten ‘Rådjuret har så långa ben, hoppar över stock och sten’, inte så väldigt julaktigt kanske, men jag var nöjd.

Och så har jag tagit fram bunten med förra årets julkort, tanken är att det ska skickas snart. Det året Yngste föddes började jag skicka julkort på allvar, det var så många som hört av sig då på sommaren att jag ville höra av mig i tacksamhet. Och sen höll jag på, egna kort, det hände att Yngste fick agera tomte och så, och så fick man framkalla en massa kort. En annan tid, verkligen. Det året maken blev sjuk blev det inga julkort alls härifrån, men jag hade ju hunnit köpa frimärken, så jag hade kvar när jag tog upp det hela i mindre skala för ett par år sen, jag har fortfarande kvar från 2004 såg jag.

igen, det är visst +7° och då blir det dimmigt efter hällregnet i går. Men jag lämnade in bilen vid åtta och promenerade hem sen. Det är lyx att ha bilverkstaden fem minuters promenad bort.

Och maken lyssnar på Bachs Wohltemperierte Klavier just nu, första cd:n, så det finns lite kvar att lyssna igenom. Jag hittade den inte häromsistens när han ville lyssna, för den låg på tvären i hyllan, jag trodde det var tomma fodral, men det var Äldste som gjort iordning dom till maken. I dag är det lite kallt att sitta på inglasade balkongen och titta på tåg, så då får det bli musik.

Och alldeles nyss ringde kvinnan som administrerar fadderbarn, så det blir bra.