söndag, 2 december, 2018


som inte alltid lyckas, den tär. Tyvärr. Alla dessa incidenter, som var för sig är alldeles betydelselösa, kopplas ihop i mitt huvud. Som i dag, när maken gav sig iväg mot den icke använda parkeringsplatsen, han fick alltså gå längre, det var först när jag tittade lite osäkert hur jag skulle få in bilen (det var rätt fullt där), men folk fikade i stället för att gå direkt till parkeringen, så det gick bra. Men makens motivering var att han bara hört att jag sagt ‘parkeringen’. Det är ganska vanligt att han tappar sista biten av meningen, i sht om han är lite trött, men det är väldigt svårt att veta det. Säger jag ‘parkeringen vid sockenstugan’, så är det inte klart för mig att han inte hör det. Så jag jagade upp mig. Tyvärr.

Sen när vi kom hem, så hjälpte jag honom ur bilen och uppför dom fem trappstegen och öppnade ytterdörren. Sen brukar han ensam gå genom ingångshallen till baksidan där hissen finns, under tiden som jag kör och parkerar bilen. Just den här gången hade inte den automatiska dörröppnaren, som finns bredvid hissen, fungerat men det hade kommit en dam och öppnat dörren för honom och tryckt ner hissen och erbjudit sig att åka upp med honom. Och det är ju väldigt vänligt av folk att göra det, det har hänt nån annan gång också. Fast när jag då kommer och han inte alls finns där jag förväntar mig att han ska stå, så blir det inte bra. Och jag undrar om dessa välvilliga människor verkligen tror att han är ute på egna äventyr.

Och särskilt nyttigt för mitt blodtryck är det inte. Eller iaf inte för mitt mående i lite vidare mening.

 

även om jag ser att det är normaltemperatur här inne, men det känns ändå kyligt. Maken ville rentav stänga dörren till inglasade balkongen, och då är det nog vinterkänsla. Men jag tog fram dunvästen jag köpte under stormen Gudrun, den absolut sista som fanns kvar i den lite större staden. Och den är möjligen inte för stor iaf, jag skulle tro att jag vägde ett par kilo mindre då, jag åt inte särskilt mycket när jag besökte maken varenda dag. Jag hade matsäck med, och den var rätt genomtänkt, tyckte jag då, men i efterhand förstår jag att det var lite för lite. Men hur som, västen är väldigt bra, varm om ryggen och bekväm.

Och i morgon ska jag försöka ta mig iväg rätt tidigt och lämna in bilen. Det vore väldigt bra att få det där med startandet ordnat, det trasslade i går igen.

inköpt i veckan är nu använd ffg. Med beröm godkänd, absolut. Lite lättare än den förra och utmärkt stekyta. Det är en lättnad när saker man använder fungerar bra, det är så lätt hänt att man vänjer sig vid det halvdåliga.

Och det regnar kraftigt ute, jag var bara ute med soporna, och tycker lite synd om dom som tittar på julskyltning, som man säger. Jag tror att granen på torget är tänd nu, det skulle sjungas och så. Jo då, maken gick nyss ut i köket och tittade genom köksfönstret och i år ser man den. Förra året hade man en mycket kortare gran och dessförinnan var vårt köksfönster åt fel håll. När dom äldre barnen var i lagom ålder brukade vi åka hit, oavsett om det regnade eller var svinkallt. Svärmor brukade ha kvällsmat till oss, köttbullar och allt möjligt.

något annat är inte att vänta nu, det har inte ens varit vintersolstånd än, jag vet. Och lite förvånad blev jag ändå när jag gick upp i morse, jag har kopplat ljusstakarna till timrar, så det lyste när jag kom upp. Annars var mitt lömska undermedvetna där, och omedelbart när jag stängt av mobilen, så slumrade jag till och drömde att jag gick upp och ut i badrummet. Men där vaknade jag innan jag gled vidare.

Och vi åkte lite tidigare än vanligt till kyrkan i skogen, rätt många bilar, och precis som jag misstänkt var handikapplatsen upptagen, så jag släppte ur maken ur bilen och parkerade en bit bort. Det mesta löser sig, men sen blev det lite kaos, när vi skulle hem, för han lyssnade förstås inte på vad jag svarade när han undrade var bilen var, så han gick till den vanliga parkeringsplatsen. Jag löste det också. Och självklart är det roligt att det var fler människor där än vanligt, det hade iofs varit enklare om man hade följt den gudstjänstordning man delade ut, men det finns dom som har behov av spontanitet. Det var alltså en rätt annorlunda ordning. Bitvis tittade jag ner för att inte behöva se det kaos, som lätt uppstår, när man inte tänkt efter innan.

Men jag lagade en god söndagsmiddag när vi kom hem. Vad kan liksom gå fel när såsen består av buljong, tomatpuré, curry, paprikapulver, smörstekta champinjoner och grädde?