lördag, 1 december, 2018


Även om vi var rejält mätta, så blev det en mugg te ändå. Och jag är väldigt förtjust i den röda tekannan.

förstås – eller iaf jag – om vi behöver äta något mer före Jul, typ. Tvåan hade överträffat sig själv, god kycklinggryta med ris och sallad och sen ett kaffe av det mer mättande slaget. En fantastisk butterkaka, minibiskvier (ena med jordnötssmörsmak, andra med polkagris), nån sorts rutor med vaniljkräm och chokladknappar och så en kladdkaka med chokladkräm spritsad över. Och han är så fin, barnbarnet.

Och vi åkte hem i mörkret och man har tänt den lyckade belysningen på stora gatan här, så fint. Fast här hemma hade vår adventsstjärna – trots min test häromdagen – inte gått igång, men jag hade en extra lampa, så nu lyser det ändå.

Och jag försökte köpa en skruv till toapappershållaren, kanske går det.

dom elektriska, fyra stycken numer, är uppsatta i fönstren, adventsstjärnorna är upphängda, en i köket och en i större rummet. Och adventsljusstaken står på bordet med fyra ljus. Det står också en blå hyacint i glasvas där, förhoppningsvis blommar den så småningom.

Och vi är beredda att åka till äldsta barnbarnet, han som föddes en tidig morgon när jag hört koltrasten sjunga. Jag såg honom inte förrän dagen efter, maken hade råkat vara i närheten och kunde titta upp på BB på eftermiddagen. Och jag gissar att Tvåan har bakat en del, hon är så väldigt duktig. Det är länge sen hon startade sin bakkarriär med böjda havreflarn, som hon böjde över dörrarna till underskåpen i köket. Och sen fick jag torka bort smöret, det tyckte hon inte var så viktigt på den tiden. Numer är hon rätt pedantisk, så kan det gå.