fredag, 30 november, 2018


sondottern, hon som fyller år nästa vecka, hon som föddes när maken och jag var på väg norrut i snöstormen 2013, hon fyller alltså fem år nästa vecka. Och i kväll fick jag bekräftelse på att hennes födelsedagspresent skickats. Lättnad för farmor. Och sen såg jag nånstans att toysrus har det kärvt, så jag är väldigt tacksam att julklapparna jag skickade efter därifrån kommit fram. Födelsedagspresenten fick jag skicka efter från ad libris, som inte skickar beställningsbekräftelse, som dom flesta andra företag gör, så där har jag varit lite nervös. Men nu känns det bättre.

Och den minsta sondottern har fått sin fars lockiga röda hår. Han har det numer så kort att man inte ser lockarna, men jag minns när han vägrade gå med in på det väldigt lokala konsum (som numer är nerlagt) eftersom alltför många tanter ville klappa honom på huvudet.

att fundera över sina barn. Jag har haft tur, mina fyra barn är – tycker jag – väldigt trevliga och socialt kompetenta, varma och omtänksamma. Jag minns stunder i tonåren, när det inte var lika soligt, absolut, men allt gick så väldigt mycket bättre än jag trodde då ibland. Och jag tänker med stor tacksamhet på att dom är vuxna, jag tänker rentav då och då på var jag själv var i livet i deras ålder. Jag var hyfsat kompetent själv, så det är inte det jag menar, men jag är helt medveten om och tacksam för att dom klarar det mesta. Jag behöver inte berätta för dom vad dom ska göra.

Och när jag låg där i morse i vargtimmen, så tänkte jag förstås på hur det var när dom var små, ibland en varm liten kropp bredvid, och det hände att nätterna inte var alldeles ostörda då heller. Men nu ligger jag stilla under ett varmt täcke, och jag hör hur maken sover, så tacksam för det, han behöver sin sömn ännu mer än jag.

och den nya sitsen är fastskruvad, fräsch och prydlig. Bättre kvalitet och konstruktion på gummipackningen, som finns mot själva stolen s a s. Och den lilla rara kvinnan sa att man räknar med en livslängd på fem år på dessa, så då har vår hållit bra. Handtagen är vita, dom förra var svarta. Men jag borde försöka få tag på en skruv till toapappershållaren, jag lyckades ju slänga fel ask i somras, den med skruven i, när vi skulle åka hem. Och jag har tittat igenom vårt skruvförråd och det finns ingen som ser likadan ut som den kvarvarande. Jag löser det på något sätt.

Och annars sitter jag och väntar på limpdegen, mitt ständiga väntande.

Och jag är inte särskilt utsövd, morgonen blev väldigt lång, jag somnade aldrig efter makens badrumstur. Jag låg och funderade på helt destruktiva saker, vad som gick fel i olika sammanhang. Och häromdagen såg jag nån sån där hurtig fras – möjligen från ‘inte följa John’, eller vad det heter, om att man formar själv sitt liv. Jomenvisst, möjligen om man lever som eremit, annars har man andra människor att ta hänsyn till, rentav att ta ansvar för. Och jag tänker på en man som gav det handfasta rådet – ‘do something for someone else’. Att vara solen i det egna solsystemet är något vi alla gör, men det finns andra delar av universum också.

gör man förstås på olika sätt. Jag ringde i morse till hjälpmedelsmänniskan, dvs det nummer som angavs efter visst letande på kommunens hemsida. Efter ett antal upptagna försök kom jag fram till hemtjänsten, en kvinna där som skulle vidarebefordra mitt önskemål, och självklart skulle hon ha alla detaljer inkl makens personnummer. Nåja, efter nån timme ringde man upp och jag fick självklart dra allt igen. Och jo då, vi skulle få en ny sits. Tackar. Och när passade det oss att hon kom? och jag sa att jag kunde hämta den, men det gick inte, hon var tvungen att personligen montera den. Jag antar att vi närmar oss den amerikanska situationen, där man kan bli stämd om nånting går fel. Men lite  bisarrt är det, för jag har monterat dessa sitsar sen 2005. Dessutom tar vi med oss den när vi åker bort en vecka på sommaren. Och just när hon ringde stod jag mitt i klippandet och duschandet av maken, så hon ska komma vid två i eftermiddag. Och jag greps av nån sorts panik att hyllan bredvid handfatet är dammig och förmodligen en del annat också. Maken säger att jag är lite fånig, och han har nog rätt.