en liten känsla av osäkerhet, det här när jag lämnar maken för knappt två timmar. Jag är ganska övertygad om att det går bra, han sitter i sin favoritfåtölj, han har remoterna bredvid sig och han kan gå till badrummet helt på egen hand. Men det är ändå alltid en liten känsla av osäkerhet. Samtidigt måste jag ju då och då lämna hemmet, jag måste handla t ex och jag kanske inte måste, men det är ändå en bra paus för mig ibland. Och det gick bra i dag också, tacksam för det.

Samtidigt kan jag se hur uttröttad han var när det var dags för honom att lägga sig, han var helt slut. Nu får han vila till lördag, när vi åker till Tvåan och gratulerar äldsta barnbarnet, vi ska rentav äta lunch där. Han som alltid varit så social blir numer rätt utpumpad av sociala sammanhang i allmänhet, det kräver uppladdning och sen vila, och dagens aktivitet var lite över det vanliga.