är alla papper underskrivna, nästan iaf. Och makens kusiner har fått alla sina pengar, maken äger under ca tio dagar halva morföräldrahemmet – innan lagfarten är klar och vi kan överföra den delen mot s k vederlag till Äldste. Det är förstås en mindre sak kvar, den kommande deklarationen för avlidne morbrodern och avslutet där, men det stora problemet är ändå löst. Lättnaden här och nu är stor, men självklart kunde det inte ske utan sura miner. Och jag var rätt lättad över att jag hade ordnat det här med ena gravrätten, för självklart blev det gnäll och det. Och jag blir irriterad när någon säger – ‘men jag vill!’, jag känner mig som när man har en treåring framför sig.

Och slutet blev rätt bisarrt. Vi skulle adressändra hos Skatteverket, en trappa ner från lokalen vi skrev alla pappren i, och där var det ju alla dessa människor som talar arabiska, som hade nummerlappar och väntade. Ett tag undrade jag om vår enkla adressändring skulle hinnas med före lunchstängningen, men det gick. Fast vi stod där – maken satt – i tjugo minuter och tittade på kusinernas ryggar, inte minsta försök till samtal från deras sida. Ja ja.

Men det är klart.