kan slå till. Jag kom ihåg att göra limpdegen och lägga i formarna. Sen glömde jag dom och kom inte ihåg dom förrän en och en halv timme efter det att jag skulle satt på ugnen, men det gick bra. Sen glömde jag igen när klockan ringde att dom var klara, så dom fick nog en kvart extra gräddning, men det gick också bra.

Sen läste jag en så fin dikt i en dödsannons (min hobby på helgerna, som bekant) –

Kan du lämna alltsammans
då dagen kommer?
Dina ostädade lådor?
Skräpet på vinden?
Halvgjorda handarbeten?
Ja – gärna

Svårare blir det kanske med dahliorna,
som inte hunnit blomma än,
plommonen, som inte är mogna
barnen, ljuvligheternas ljuvlighet.

Men sin kärlek tar man alltid med sig,
vart man än går.
Min bär jag som en lykta genom mörkret.    /V Renvall.