och diset ligger lågt. Jag tittar på snön på bilen och undrar lite vagt om det kommer att frysa till i natt, så att det blir svårt att skrapa i morgon bitti. En lösning kunde vara att gå dit och svepa bort det mesta. Kunde vara. Än har jag inte bestämt mig.

Och jag har läst ut Nuckan av Malin Lindroth, en skildring av ett annat liv än mitt, förvisso. Ändå finns det förstås många igenkänningspunkter. Men det är väl därför man läser böcker, ett av skälen iaf, att vidga sina egna tankar, att se världen genom någon annans prisma.

En sak med den här dimman och mörkret – jag ser inte dammet särskilt tydligt, lite vagt känner jag att nästa vecka ska jag kanske göra en insats med dammtrasa och dammsugare, men här och nu känns det inte akut. Eftersom det inte syns.