alstromeria, rosa, noga räknat, och gick bort till f d Bästa Grannen. Hon fyllde år i tisdags, men jag hade en känsla av att hon nog inte var hemma då. Helt rätt, visade det sig, hon och mannen hade gjort en liten resa. Och strax efter mig kom hennes förste man och hans särbo och firade också i efterhand. Jag tycker så väldigt mycket om henne, det var så roligt när hon bodde på samma våning här. Och hon hällde upp whisky med generös hand, som vanligt.

Fast jag kände att åldern (min) slår till. Förr använde jag aldrig mössa, men när jag var ute och gick i dag, så kände jag att jag nog ganska snart kommer att börja använde den där jag köpte förra vintern.

Och när jag kom hem såg jag att jag fått mail från juristen, slutklämmen på det som ska avhandlas på tisdag. Det ser bra ut, det hon gjort hittills. Sen är det den delikata frågan om testamente för mig och maken, det är väl inte så mycket att vänta på. Visserligen stod det nog inte så i originalet, men länge påstods det ju att Magnus Eriksson och Blanka inledde sitt testamente – ‘Intet är vissare än döden, och intet ovissare än dödens timma’, och det kan väl vara lika sant nu, som det borde varit på 1300-talet.