tisdag, 20 november, 2018


kväll, får man säga. Dvs tisdagar i november är det bibelstudium i församlingen vi oftast går i kyrkan i. Maken stannar hemma, han blir lite för trött på kvällen, om han inte är särskilt motiverad, typ julnattsmässa. Vi läser Kolosserbrevet tillsammans, det är fint att fundera tillsammans. Någon klagade förra gången på att ‘folk’ dvs andra, inte läser Bibeln så ofta nu som när han var yngre. Fast jag log lite stillsamt, han själv hade inte än skaffat den ‘nya’ Bibeln, den som funnits sen 2000. Nå ja. Det där med konsekvens är inte lätt för någon.

Och i övrigt gläder jag mig åt att sönerna skulle umgås lite i kväll, häpnadsväckande nog var det Äldste som var på vift för nån sorts konferens i morgon, och då skulle han passa på att träffa Yngste.

är hämtade, rena och elegant manglade. Den ena var en som svärmor fått av min mamma och vi hade en själva, så nu har vi två, och den andra var en gammal, tung förmodligen hemvävd linneduk, som jag aldrig hade fått in i min lilla mangel.

Sen åkte jag till Ikea och köpte en läslampa till maken. Han har hittills haft en golvlampa, som han slagit emot varenda gång han rest sig ur stolen. Det här ska bli bättre, tänker jag. Det tar sin lilla tid innan man får till detaljerna. Det var fullt med folk på Ikea, jag gissar att rätt många ätit julbord. I år blir det inget proffsjulbord för min del, eller snarare, när jag nu tänker efter – det blir det! I och med att kommunen flyttade makens avlastning, så kan vi gå på ett vi var bjudna på. Win win.

men ganska kallt. Man vänjer sig väl, antar jag. Och jag ringde vårdcentralen igen för att få receptförnyelse till maken, även om han fortfarande står på väntelista till läkartid och så passade jag på att få en tid att ta mitt eget blodtryck, det blir i morgon. Jag upptäckte att det var ett år sen, tiden går fort när man har roligt. Typ. Och min egen gissning är att det blir lägre nästa vecka, men jag satsar på morgondagen ändå.

Och jag hämtade ut makens sista medicin på den befintliga receptet, 6 kr. Men nästa gång blir det väl mer.

Sen har jag en dialog om gravrätter med den aktuella kyrkoförvaltningen, en mycket avhållen kvinna, som jobbar där dessutom.