måndag, 19 november, 2018


och kanske tänka efter lite extra, för nu känner jag att jag förstår vad juristen skrev. Jag tror det iaf. Och jag och Äldste har en kontinuerlig dialog om hur vi ska hantera det gemensamma eländet.

Sen tittade jag lite mer noggrant på vad kommunala handläggaren skrev och tydligen har man flyttat decemberavlastningen en vecka framåt, och det vore bättre för mig – och inte minst för värdinnan, som har känslomässigt dränerande saker veckan innan – så jag hoppas att det stämmer nu.

Men jag skulle verkligen önska mig lite mer ljus i tillvaron, när jag nyss pratade med värdinnan, så berättade hon om väldigt mycket sjukdomar i hennes närhet, människor som rentav också betyder en del för mig, jag tänker mycket på dessa i kväll.

men man hade skickat ett mail, som jag upptäckte efter en timme, jag var så fokuserad på telefon. Ja ja. Man har flyttat den tidigare planeringen en vecka framåt och det ser mycket bättre ut för mig, men jag har nu skickat datum till väninnan jag brukar hemsöka, så får vi se vad hon säger.

Och jag tycker det är för mycket skymning ute nu för att gå ut, men jag ska iaf komma ihåg att gurgla med fluor, så att jag gör nånting nyttigt. Tandhygienisten sa ju att man ska gör det under dagen, absolut inte efter tandborstning, och det har gjort att jag tappat det lite. Det är svårt att byta vanor.

att jag fortfarande väntar. Om nån säger att dom ringer på måndag, så finns det förstås en och en halv timme kvar av vanlig arbetstid på en måndag så varför trodde jag att detta skulle ske tidigt på arbetsdagen. Fast jag medger att det lite grann blockerar andra aktiviteter, jag vill t ex inte gå på promenad, man kan vidarekoppla telefonen (eftersom jag inte vet vilket nummer dom kommer att använda) och ha mobilen med sig, men då måste jag ta med pappret jag antecknat vad som vore praktiskt för mig också, och strax där innan tar orken slut.

I stället har jag återvänt till ena låneboken, Maciej Zarembas Huset med de två tornen, jag har bara kommit till 8 mars 1968, men livet i Polen var inte så muntert alls. Inte ens 8 mars oräknat, även om det var en chock för dom deltagande i protesten, som brutalt slogs ner.

på att man ska ringa om det där med att planera avlastningstider för nästa år. Jag fick ett mail i fredags att dom skulle ringa i dag, och eftersom dagen kan definieras på olika sätt, så såg jag till att vara påklädd före åtta. Jag vet att dom inte ser vad jag har på mig, vi skajpar inte, men det känns ändå bättre att inte ev behöva avbryta sig mitt i påklädandet. Men jag väntar alltså fortfarande.

Jag har förresten tittat på orkidéerna, den mest nyköpta blommar energiskt, men det finns knoppar hos fyra stycken, bara en som ännu inte skärpt till sig. Möjligen borde dom få lite vatten i dag.

Och sen funderar jag på det här med bekräftelsebehov, egentligen tror jag att väldigt många – rentav alla – har det, men det yttrar sig olika förstås. Problemet blir bara när man kopplar ihop det med att baktala andra eller när man tror på vad som helst, bara det bekräftar det egna egot.