är ju lite speciellt för maken. Det ställer till det. När vi beger oss ut i såna aktiviteter som vaccinationen, så vet jag hur det blir ungefär. Dvs vi har pratat om vaccinationen innan, jag nämnde det i förmiddags, men det hjälper inte alls. Efter maten sa jag att nu åker vi. ‘Vart då?’, säger maken som verkligen inte har en aning. Och så kommer vi dit och det är jättemycket folk, begripligt nog rätt många vi känner eller åtminstone känner igen. Och maken blir stressad, och i hans fall så yttrar det sig så att han inte kommer ihåg vad jag säger till honom mer än ca fem sekunder. Nej, jag överdriver inte särskilt mycket. Och det gör att han ger ett väldigt förvirrat intryck förstås, och jag ger ett väldigt otåligt intryck. Absolut. Och sen kommer vi in i rummet där det bara finns sköterskan och uskan, som antecknar, och då är han helt plötsligt helt sig själv igen, skämtar med dom och är allmänt social och trevlig.