torsdag, 15 november, 2018


med alla våra papper och jag har pratat med Äldste. Och sen har jag makens alla frågor om skatter, fast egendom, överföringar, testamente, arvsskifte och fortsättningen framåt. Och han upprepar frågorna. Och jag blir trött. Men vi går väl framåt, antar jag.

Fast jag stod där när jag pratade med Äldste och höll på att göra en fruktkaka, som han ska få på sin födelsedag på söndag – svärdottern är inte så förtjust i fruktkakan, så jag brukar baka en till honom – men det låter ju lite när man håller på, och Äldste frågade vad jag höll på med. Han tyckte det lät som om jag hade en papperförstörare igång. Jag kunde inte säga att det var hans kaka, som var på gång.

är ju lite speciellt för maken. Det ställer till det. När vi beger oss ut i såna aktiviteter som vaccinationen, så vet jag hur det blir ungefär. Dvs vi har pratat om vaccinationen innan, jag nämnde det i förmiddags, men det hjälper inte alls. Efter maten sa jag att nu åker vi. ‘Vart då?’, säger maken som verkligen inte har en aning. Och så kommer vi dit och det är jättemycket folk, begripligt nog rätt många vi känner eller åtminstone känner igen. Och maken blir stressad, och i hans fall så yttrar det sig så att han inte kommer ihåg vad jag säger till honom mer än ca fem sekunder. Nej, jag överdriver inte särskilt mycket. Och det gör att han ger ett väldigt förvirrat intryck förstås, och jag ger ett väldigt otåligt intryck. Absolut. Och sen kommer vi in i rummet där det bara finns sköterskan och uskan, som antecknar, och då är han helt plötsligt helt sig själv igen, skämtar med dom och är allmänt social och trevlig.

efter en jättekö. Vi fick nummer 06 och man var på 75 när vi kom. Jag hämtade en stol åt maken, så det ordnade sig. Och det gick ändå snabbt, vi var hemma inom en timme.

Och hemma låg det ett tjockt kuvert från juristen om våra fastighetsaffärer och arvsskiftet efter makens morbror. Jag blir trött bara jag ser alltihop, men jag ska se till att maken skriver under där han ska och sen hoppas vi att allt löser sig. Det ska skrivas testamente också, förstås.

Sen fick jag ett nytt schema för avlastning och det var inte så väldigt bra skrivet, om man säger så, men jag ska titta hur det verkar inför året som kommer. Fast det var enbart angivet januari och februari, lite trött blir jag allt där också.

Och jag har limpdegen på gång, alltid bra med något konkret.

och det var skönt. Jag gillar vårt sovrum och så här års är det alldeles underbart att krypa ihop under täcket och fortsätta sova en stund till, ungefär som en ekorre. Men jag går upp sen och i dag var det dags att blanda ihop en sån där limpdeg som första vändan ska jäsa minst fyra timmar, det kan bli mer i dag. Jag har tänkt mig att vi efter ärtsoppan ska ta influensavaccin. Det har varit lite olika dom år vi gjort det, ett par år var det kilometerlånga köer och ganska jobbigt för maken, men nu har jag bestämt mig för att han får oavsett kö sätta sig ner. Ev hämtar jag en stol nånstans eller också får han sitta i den lilla väntavdelningen, man får ju nummerlapp så det är helt onödigt att han ska stå och ha ont i en kö.